och tiden den går......

Känns inte som att det händer lika mycket nu som när valparna var små fast det gör det ju. En hel del faktiskt. Vi har haft gäster och varit på mat/teater - Maskeradmordet. God mat och trevlig underhällning. SÅ kul också att träffa fd grannar särsklt som det inte är så ofta. Sista tävlingen för året var Gåsaloppet i Landskrona. Det var väl inte precis någon fullträff för vår del. Speya blev femma och Macke fyra i samma lopp (Gässlingaloppet). King blev trea i Gåsaloppet och fick en (av oss sponsrad) keramikgås med sig hem. Tyvärr så var det ganska få deltagare i denna sista tävling. Det känns ganska skönt med en viloperiod från tävlandet men då börjar en period av möten i stället. Denna helgen är det förbundskongress i SHCF (Svenska Hundkapplöpningssportens centralförbund) i Örebro som Bengt ska vara med på. Nästa helg är det Whippetracemöte i Habo osv. Hundarna har det i alla fall bra vi varvar promenader med lösspring förutom för Sotis som får nöja sig med promenader mest i skog och berg och lösspring på egen fot i trädgården. Igår kväll var jag på föreläsning anordnad av BKK med Emma från Frisk hund. Hon var inom hos oss och masserde Sotis och gav oss goda råd om hur vi ska stretcha henne. Hon är väldigt kunnig och duktig och det verkar för övrigt alla i kedjan Frisk hund vara. Sotis är så liten (9.5 kg) så jag har börjat kalla henne för min maskot. Hade det varit förr i tiden hade hon så hade hon däremot varit nästan för stor (enligt 1907 års standard - vet inte hur länge den varade). Tänk hur rasen förändrats under den här tiden. Bra eller dåligt??? Bangbang som nu väger 14.3 kg och är större än alla utom Picko just nu hade nog varit en förskräcklig syn på den tiden och ingen hade trott på att det var en whippet. Kan just undra hur rasen ser ut om hundra år till. Sist men inte minst så har Mc Adam blivit morbror till åtta små fina valpar hos Grändens kennel. Stolta föräldrar är Grändens Betty Mc Beal och Torshammarens Kol. Vad månde bliva? med så fint LC påbrå.

Hänt i veckan

Egentligen har det hänt en hel del sen sist. Vi har varit på utställning i Växjö med King och Bangbang och det var inte så väldigt muntert. Varken Bangbang eller King var till sin fördel - i alla fall så tyckte inte domarna det. Bangbang blev väldigt uppspelt av alla hundar och människor och bar sig precis åt som den valp han är och blev såklart oplacerad. Efteråt låg han på rygg i buren med alla fyra i vädret och var helt slut. King var lite mer spänd än vanligt. Löptik hemma och så många tikar det fanns på utställningen !! Han fick i sin bedömning att han hade för lång rygg - i somras hade han lite för kort men det beror kanske på vad man menar med rygg inte vet jag. Han fick en tvåa och enda trösten var att han inte var ensam om det. Hursomhelst så var det tävling i Landskrona igår och då var King i alla fall till sin fördel. Han tänkte kanske att det är bäst jag sköter mig så jag får springa i stället för att vara på utställning. Han startade bra och ledde länge innan Marrachino passerade honom med några hundradelar. Och det var bra presterat. Macke gjorde också som vanligt sitt allra bästa och blev fyra trots att han var lägst klassad i loppet. Han är en riktig liten kämpe. Nu väntar han ju också på små systerbarn på kennel Grändens. Hans duktiga syster Betty Mc Beal skall valpa beräknat till i dagarna . Spännande att se vad det blir. Förhoppningsvis ett helt gäng små duktiga LC hundar med en mamma som är Europamästarinna i LC så...... Tävlingssäsongen lider mot sitt slut nu och vintervilan väntar. En "liten" WR träning hann vi med förra helgen. Mest för att några valpar skulle få känna på bur och trasa inför nästa vår. Nästa lördag är sista tävlingen på rundbana i Landskrona. Gåsaloppet avslutar som traditionen bjuder. Kanske blir det någon LC träning i vinter men annars är det mest vila som gäller. Nåja lite badrumsrenovering etc ska vi ju hinna med.

KUL helg!

Lördag - rundbana i Borås. Svea blev ju struken pga löpning (skönt i alla fall att det kom igång ordentligt) och Speya och Macke kom i ett konstigt lopp. Tre klass ett hundar och tre klass 4-5 hundar. King fick plats i Rookien för de hundar som tog sin licens i fjor och han gjorde ett mycket bra lopp på den regntunga banan och vann. Han är så duktig våran King så nu är vi glada att vi inte lyckades byta hans namn när han kom till oss för han är faktiskt en liten King.
Speya kom som väntat i det sällskapet sist och Macke blev fyra vilket var bra presterat av honom. Och bra mår de när de fått springa av sig. Med andra ord gick resan hem från Borås ganska lätt.

Söndagens äventyr var en inoff utställning i Bräkne Hoby (Blekingemästaren) där Bangbang var anmäld. Extra kul tyckte han (och jag) att det var att träffa brorsan Nevis (tvåa med HP) men lite otäckt var det med alla småhundar. Tacka vet jag Grand Danois och liknande. Premiär med utställning för hans del och vad han tittade och nosade och ställde in sig hos alla (arv från King). Han blev BIR valp med HP och måste alltså stanna kvar tills finalerna. Det blev en mycket lång dag för liten valp. Och väl där så åkte vi förstås ut. Sånt är livet. Men han fick en väldigt fin kritik så kanske kan vi orka med några fler utställningar. Både han o King är anmälda till Växjö så en till blir det i alla fall. Även om jag inte är så förtjust i utställning som tävlingsform så tycker jag att det är viktigt ur avelssynpunkt. (Och visst är det såklart kul att träffa en massa hundfolk)



King på upploppet på väg mot seger

King på väg till prisutdelning - Det var blött!


Prisutdelningen (under tak) Visst klär han i täcke1

Positivt för Sotis

Idag var vi med Sotis hos Pelle i Vesslarp. Första besöket för oss där. Har aldrig fått tag i honom tidigare när det varit aktuellt. Men rekommendationerna tycks stämma för det var ett mycket bra besök. (Precis när jag skulle köra iväg så ringde den vet som skulle ha ringt upp i måndags och undrade hur det var. Lite sent påtänkt.) Pelle kollade senorna och de var hela. Något har i alla fall hänt som gör att hon trampar på bakre trampdynan och tårna pekar upp. Att operera igen var inte att tänka på för då skulle man riskera att förstöra mer i stället för att det skulle göra nytta. Det troliga är att hon blivit svag av att gå gipsad så länge. För att stärka foten så skulle vi i stället promenera i högt gräs och helst i sand. Hon skulle också träna genom att dra tex ett däck för att tvingas ta i och använda foten förhoppningsvis rätt. Känns så skönt att slippa gips igen. Det hade varit (tror jag) förödande både fysiskt och psykiskt för henne (och för oss). Så - nu laddar vi för rundbana i Borås på lördag för King och Macke. Glenspay har blivit inlottad i ett greyhoundlopp så jag tror att vi avstår. Svea löper "äntligen" på riktigt så nu är det inget tvivel om att hon inte skall vara med.
Bangbang skall på sitt livs första utställning i BräkneHoby på söndag. Spännande och lite nervigt. Hans bror Nevis skall också vara med så risken är stor att de vill leka i stället för att bruka allvar. Men - det är ju bara "på skoj".

Sött och surt.

Klarar av det "sura" först. Sotis kom in till Växjö i torsdags förra veckan pga av att hon började trampa sämre på sin fot. Veterinären där bedömde att senorna gått av igen (även om det inte borde hända). Hon ville inte operera själv utan Sotis skulle ligga kvar till fredagen för att en mer erfaren ortoped skull operera. Fredag em ringde en vet. från Växjö (inte den som jag fått veta skulle operera) och sa att hon hade kollat Sotis mycket noga och att det inte fanns en chans att senorna var av men att de ville att hon skulle stanna kvar över helgen för att en annan vet skulle kolla henne på måndagen. Det gick jag inte med på för varför skulle hon ligga i en liten bur på Djursjukhuset om det inte var något fel på henne. Hon fick stanna till dagen därpå (lördagen) för att de ändå ville se hur hon såg ut då. Jag åkte dit för att hämta henne med snälla Janne (för att ha henne i knät eftersom hon inte gillar att åka bil). När hon kom såg jag ju att hon trampade lika tokigt på foten som innan. Hon trampar på bakre trampdynan och tårna pekar uppåt. Vet. som lämnade ut henne föreslog att senorna kanske var uttänjda (svårt eftersom de nyss sytts och rimligen kortats av). När jag påpekade det sa hon att då kanske det var stygnen - alltså senan av. Då var jag väldigt arg men åkte hem med Sotis och lovade ha kontakt med en vet. som är ortoped ?? på måndag och ev komma in med henne igen. Måndag morgon hade vet inte tid att prata men skulle ringa upp senare men jag tänkte att det vet man ju inte så jag ringde upp igen och sa att jag åker in med henne och väntar där i stället. Fick då veta att jag då fick komma akut och att en annan vet skulle ta in henne och ortopedvet skulle titta om och när hon hade tid. Troligtvis skulle hon då läggas in igen. Konstigt att Djursjukhus föreslår inläggning av hundar(valpar)när det inte finns någon medicinsk anledning.Då gav jag upp. Har nu fått tid hos "Pelle i Vesslarp" till onsdag em. Han skall vara mycket duktig. Hoppas att han vet vad som är fel och vad som skall/kan göras. Varför är man inte vet själv? Synd att det tar så lång tid o är så svårt att bli det. Varför är det alltid så här när våra hundar blir sjuka??

Under helgen hade vi besök av brorsdotter med kompis och det tyckte både vi och hundarna var kul. Riktigt roligt att två 14 åringar kan tänka sig att tillbringa helgen med två PRO (uttrycket snott från annan blogg- ursäkta). Nåja vi skall väl inte inbilla oss att det är för vår skull som de kom utan det är nog mer hundarna som lockar.

Håll tummarna och tårna för lilla Sotis!!

Alicia o Bangbang

Alicia , Elin o Bangbang

Har man tur så kanske....tänker King

Bangbang har kul i backen

Säg den glädje som varar.......

Lilla Sotis har blivit bättre och bättre i sitt ben - ända tills igår när hon började trampa sämre på benet. Tänkte att hon överansträngt sig och pratade med Djursjukhuset i Växjö som tyckte att det var ok att ge Rimadyl och avvakta avvakta och se. Tyckte att foten såg konstig ut vid något tillfälle men ville väl inte se. Idag gick det i alla fall inte att undgå att se att tårna pekade lite uppåt i ett visst läge. Så - lika bra att kontakta Växjö. Fick en tid och fick träffa veterinären som opererat. Hon kollade noga både när Sotis gick i korridoren och stående på bordet. Tyckte inte att det såg konstigt ut utom att hon verkade ha ont i tårna. Men... efter en stund så såg man tydligt att tårna pekade åt fel håll. ( Inte så lätt att se eftersom hon har stöd av yttertårna). Det var ingen tvekan utan Sotis fick stanna kvar för operation imorgon. Det var en mer erfaren ortoped som opererar då. Imorgon får vi alltså veta vad som hänt för det går bara att se genom att öppna och titta. Vi kommer med all sannolikhet att få gå igenom en minst lika lång gipsning en gång till. Stackars stackars Sotis! Bara att vänta och se. Har en känsla av att vet. missbedömt tiden det tar att "läka" en sena eller så gäller andra tider för en livig whippet än för andra hundar. Enligt vet. skulle 6 veckor vara nog särskilt för en valp. Enligt en bok om rehab för hundar så tar det mellan 8-12 månader för en sena att läka. ???? Inte lätt att veta som lekman vad som är rätt eller fel.

Några bilder bara

Blå hund och grå sten kanske inte var det allra bästa
men rosetterna från Skottorp lyser ju upp i alla fall

Rött , blått och grått

Här börjar åren märkas. Picko har börjat
gråna och hans fina "banditmask" har börjat försvinna

Hundarna njuter av den vackra utsikten.
Picko och Macke beundrar

"Lille" Bangbang med viken i bakgrunden