Vad gör man utan påsvantar?

I tisdags var jag med Sotis på Djursjukhuset Växjö. De tog bort stygnen och gipsade om foten. Minst fyra veckor till (helst sex) skall hon ha kvar gipset och sköter vi det så är prognosen god. Hon fick dessutom beröm för lugnt och tålmodigt uppträdande ( för åldern). Men - hon är faktiskt väldigt duktig och sällan sur. Däremot fick vi problem med fotbeklädnaden. Pappa King var elak nog att tugga sönder hennes sko som var helt perfekt och likadana finns inte att uppbringa någonstans verker det. Men bättre brödlös än rådlös. Pontiac Janne (Sveas bästa vän) kom på en ide´. Han hade kvar sin mosters skinnpåsvantar och åkte hem efter dem. Trot eller ej men med silvertejp under tårna och med kardborrband runt så fungerar de helt perfekt. Nu slipper jag bära henne när vi skall passera över grus. Bajspåsarna tålde inte riktigt såna promenader.